Så har vi nått den heliga söndagen, dagen då allt ska vara så perfekt, låtsas som om man lever i den iddylliska svenne familjen under veckans så kallade vilodag med den där "heliga" söndagsmiddagen med familjen, titta på nya avsnittet av Solsidan och någon sketen Beck film för den femhundratjugofemte gången. Undrar lite varför man gör detta, att man alltid ska gömma sig bakom samma "vi har det så bra" -fasad varje söndag. Skulle jag få välja så skulle jag hellre vilja köra på att ligga på golvet i mitt rum, göra alla saker som jag annars inte har tid med, ni vet, att inte göra någonting. Hur tragiskt blir inte livet när man får nervsammanbrott över att inte få tid för att inte göra någonting? Det är nu när årets 'finest' årstider kravlar sig fram som man kan kan hoppas på att snubbla in på en sån där förkyldning som bara får en att säcka ihop samt få en att vilja dö, då, DÅ kära vänner kan jag få min precious alone time. Helt ärligt talat har jag så mycket saker på min lilla hjärna som står med kölappar utan nummer som väntar på att få betjänas, trevligt att man då får lov efter denna vecka. Men då ska väl alla ynka yngel slingra ur sig ur sina skal och kräva att 'catcha upp' över en kaffe, men vet ni vad, GLÖM DET.
Kommer åka upp till Norrland och sätta mig i karantän från er alla, och då ska ni låta mig vara.

Sitter och väntar på dagen då någon kommer fram och ba "Här har du 99 miljarder kronor". Varför? Det kan väl vara den dummaste frågan någonsin. Att pengar inte kan köpa lycka är patetiskt att påstå. Klart du inte kan gå in på ICA och ba "amen tjena, skulle vilja köpa lycka" men självaste grejen är väl något som kommer med. Var inte dum nu och ifrågasätt detta, så spela med lite - "Du har 99 miljarder kronor"

Nummer ett: ekonomisk trygghet för resten av ditt liv, du kan nu köpa alla dom där prylarna du alltid velat ha, senaste teknikartiklarna, kläder, hus, bilar, du kan resa exakt vart du vill i världen. Du har alla möjligheter.
Du kan skita i plugget, skita i att arbeta, passar det inte dig att slöa helatiden så ta första bästa jobb, städa om du så vill, jobba för välgörenhet eller vad som helst. Tänk alla möjligheter och allt du kan göra, uppleva osv.
Jag tror att det jag skulle värdera högst av allt om jag hade så mycket pengar var tid. Tid = pengar, det vet alla. Men förstå innebörden av att kunna prioritera hur man vill, släppa allt man går och bär på och göra det man vill istället. Just det där, pengar, är det som skapar hinder i denna värld vi lever i. Sätt in tanken i skallen och tänk er livet utan alla hinder. Fyfan för detta önsketänkandet men fan vad nice det är egentligen att bara flyta bort i hela den tankebanan för stunden. Alltså jag skulle kunna skriva en oändlig lista på alla saker jag skulle vilja göra, köpa, uppleva och dela med mig av. Tycker ni att jag är naiv som tycker så, så skulle jag rekommendera att plantera in den tanken i era huvuden och tänka hur era liv skulle se ut om det nu var på det sättet. Förlåt i förväg för depressionen som följer då ni inser efter den där halvtimmen av dagdrömmande aldrig kommer bli av.

Överlevde måndagen, tacken går ut till Joel Zimmerman och Mumford & Sons med sina nya plattor. Typ det som är bra med hösten/vintern, ny musik. Sedan så lyckades jag till och med färdigställa saker o skolan jag inte haft orken att ta tag i innan, vill verkligen inte ha en hög av skoluppgifter och plugg för ju mer man låter den där jävla högen växa desto mer svider det. Sen har man kvar det där helvetiska projektarbetet som jag inte vet vad jag ska ta mig till med och Engelska skiten som kommer förstöra mitt ynka liv.
Nej men fan nog klagande, iallafall några rader - fan vilken go' helg va, skönt folks, några glas för många och sen hade jag ju muppigt som det låter "Halv 8 hos mig". Haha alltså pensionärspoäng: CHECK men fan kul var det. Det var ett tag sedan man hade åtminstone 2 dagar utan alla jobbiga tankar och skit som bara drar ner en längre under marken, men så när helgen var över, måndagen avklarad och allt kändes frid och fröjd så kommer livets motherfucking onda sida fram.
Kommer låta jättetöntigt och patetiskt men ni ska veta att jag sörjer. Läste en artikel idag om att mitt allra mest älskade band Bon Iver ska lägga ned. Det här händer inte. Ärligt talat, vem som helst kan avgå, vilket band/politiker som helst men fan inte Bon Iver. Känns som att någon har dött. Nu blir det att spara pengar, och be om stöd från päronen som födelsedagspresent få pengar för att bege mig till Danmark, Köpenhamn för att se deras konsert nu i november. I desperation är jag villig att sälja allt jag äger för att det ska bli verklighet. Nu ska jag väl lägga mig i sängen och sova och sedan hoppas på att jag ens är mentalt/fysiskt kapabel till att gå upp imorgon och trotsa depressionen.
Helvete.

Tänkte bara att "fan visst vore det lite kul att blogga full?"
Ska bara klargöra att
1: vet inte varför jag är full
2: men de e Najs
3: varför jag ens bloggar
Ajja ni förväntar väl er ett felstavat jävla heart to heart inlägg till er läsare här men NEJ. Vett och etikett finns kvar, konstigt nog.
Atm sitter jag i köket, dricker vin, snackar skit och bara softar med livet. Detta förtjänade jag lite, jävla cp-dag, pallade inte trycket och ba stack från skolan, langade *host host jag har feber och ska hem* till engelska lärarn' och drog. Jävla lättnad var det, men as hade ändå 57 timmars håltimme i onödan, värt.
Just nu är det hur som lördag, detta betyder öl. Ska dricka öl imorgon (idag) vilket gör mig lite mer taggad på livet.
Btw så kan man väl slänga in ett litet fuck you till alla muppar där ute när man väl är igång.
Nä men imorrn ska väl bli soft. Önskade lite att jag inte befann mig i detta grannskap så jag hade kunnat styra fest, hade ju varit något. Ajja fuck you bitches ska dricka vin nu tills jag däckar

Ja det här va ju en vacker syn, frost. Jag förbannar jorden idag, så jävla kallt. Kommer få köldskador. Hur som så är jag på väg till ett historia prov, fett. Efter det en lång jävla håltimme.
Nej men ska inte grina så mycket, kanske är värt det, det är trots allt fredag, vill bara ha sista lektionen avklarad och sen dra någonstans och dricka öl.

Och där kom det, som ett godståg körandes i 130 km/h rakt på en. I cirka 3 månader har man blivit allt för bekväm med det alla saker man ständigt kunna sysselsätta sig med, göra dom där sakerna som gör en så jävla glad för stunden men som man vet att man inte kan leva på i en evighet. Detta lilla hopp av tanke att man kanske kunde bunkra upp ett litet förråd av temporär lycka inför den kommande årstiden är helt jävla eliminerat. Fan vad korkad man känner sig på något sätt, även fast man gjorde det bästa utav situationen. Fan vad man önskade att livet kunde baseras på att enbart göra det man älskade och verkligen få det att gå ihop, kunna sätta in det i sin vardag, ärligt talat så undrar jag om det är så mycket begärt för en gnutta rättvisa här någonstans men nepp, istället så ligger man här nere på marken, helt jävla bruten och tillbaka har min ärkefiende ångesten kommit tillbaka på riktigt. Den typen som man känner fysiskt och sakta känner man mer och mer hur kroppen slutar svara och hur det börjar styra över livet. Vanligtvis vet jag hur jag ska tackla skiten men nu är det något jävla generaltok som bara gör att jag vet inte vad jag ska ta mig till (ursäkta klyschan) och jag får panik. Fy-fan vad jag föraktar denna känsla, känner redan på mig hur jag kommer sitta med skiten varenda dag nu framöver så vidare inte ett jävla mirakel uppstår, och vi alla vet att sånt bara händer i filmer.

Tillslut kom dagen som man trodde skulle vara en evighet framför en, dagen innan man skulle behöva gå upp för att gå till skolan. Man tar det så lätt för givet att sommarlovet e så jävla ändlöst att man aldrig någonsin mer behöver tänka på skolan, men men.
Då var man här igen, söndagsångest för första gången på ca 2 månader. Nej men sista dagen blev jävla fin tack vare Kent. Jättepraa spelning även fast man var som en blöt hund efter att himlen bestämde sig för att gå sönder och attackera en med regn.
Är faktiskt lite småskeptisk vare sig om morgondagen kommer bli en vacker syn, antingen blir det en såndär lugn helt ok dag som man ba "aa kul med skola w/e" eller så bryter helvetet loss.
Men vill tacka för att man inte börja klockan 8 utan 14.30 så man slipper zombie känslan.