Tillslut kom dagen som man trodde skulle vara en evighet framför en, dagen innan man skulle behöva gå upp för att gå till skolan. Man tar det så lätt för givet att sommarlovet e så jävla ändlöst att man aldrig någonsin mer behöver tänka på skolan, men men.
Då var man här igen, söndagsångest för första gången på ca 2 månader. Nej men sista dagen blev jävla fin tack vare Kent. Jättepraa spelning även fast man var som en blöt hund efter att himlen bestämde sig för att gå sönder och attackera en med regn.
Är faktiskt lite småskeptisk vare sig om morgondagen kommer bli en vacker syn, antingen blir det en såndär lugn helt ok dag som man ba "aa kul med skola w/e" eller så bryter helvetet loss.
Men vill tacka för att man inte börja klockan 8 utan 14.30 så man slipper zombie känslan.