Strax över två veckors tid har passerat sedan jag landade i Sverige igen. Innan dess hade man då spenderat de senaste 40 dagarna i Cali, och sekund ett inpå sista veckan kändes det som att jag vill ha minst 40 dagar till. Att gå från 30+ grader och konstant sol till att kliva ut i ett kallt, regningt Sverige var inte riktigt som balsam för själen. Trevligt nog så har vi nu - högsommar i Stockholm. Men jag kan inte hjälpa att sakna L.A. 
Sedan dag ett var det mer eller mindre full rulle; muséebesök, strandhäng, barrundor, konsert, tagit trippar till Universal Studios, Santa Monica, Malibu, Venice och hann även med att ta mig till San Francisco ett par dagar. Jag har vandrat runt på matmarknader och loppmarknader, ätit och druckit mig igenom städerna, sett A-kändisar rulla runt i bilar på Sunset och påtända psykfall som rullat runt i sanden på Venice Beach, träffat nya vänner och snackat med pundarna på bussarna i SF, delfiner, valar, hav och berg från ett tågfönster och hängt med min bästa vän. Sistnämnda må har varit toppen av hela resan, att efter 9 månader från varandra kunna se varandra igen (på riktigt och inte på skype). "Borta bra men hemma bäst" brukar man säga, men denna gång kändes det ordspråket inte helt rätt. Saknar allt där borta. 

 

Efter 11 timmars film och serietittande svävandes över våran hemplanet Tellus landade jag tillslut på LAX. Det första två dygnen är en aning suddiga i mitt huvud och lika så suddigt under tiden, det var så konstigt att sätta sig i bilen med min kära väns nylle som jag inte sett på över 8 månader förutom på diverse digitala skärmar. Sedan har vi faktum att jag nu befinner mig i en stad jag bara sett på filmer hela mitt liv och vars gator och områden är så satans röriga a la scrambled eggs. Jag må ha blivit välsignad med gåvan att ha bra lokalsinne men änglarnas stad gör min hjärna till potatismos. Men som plåster på såren så är det väl helt o.k med tanke på att jag knappt varit här en vecka. Eller så är det bara jetlagg. Några utav de saker har jag lärt mig sedan min ankomst och det första är att folk är verkligen så trevliga som man tror och det andra är att Hollywood Blvd är inget annat än en gata fylld med bildknäppande galna kineser och freaks. Hur som måste jag slita mig från min dator nu och dra mig vidare på nya äventyr. 

Sitter nu sju dagar från avresa och försöker pussla ihop bitarna från de senaste fyra månaderna. Fyra månader som obemärkt flygit förbi mig sedan jag bokade min biljett, på både gott och ont. En kan ju se det på två sätt, en aningen ångestladdad vy där jag undrar lite vad jag gjort, snarare åstadkommit sedan dess. Inget utöver det vanliga alltså. Som vanligt har mitt typiska tonårsliv tuffat på i sin alldagliga anda; sammanfattat: jobbat, vacklat från bar till bar på söder och pimplat öl, slumrat till på nattbusen 4 på morgonen och i ett dramatiskt ryck vaknat till 10 meter innan min hållplats, varit på konserter och tittat på alldeles för många avsnitt på raken av mina favoritserier. De enda aktiviteter som tycks vara avvikande från min reguljära cirkel har varit ett och annat visit på fotografiska och fjärilshuset. Dessutom har jag fått smaka på livet som 16 år igen och varit på en och annan hemmafest. Aja. Livet på en pinne. Tiden har trots allt gått fort fram, och min reguljära livscirkel tycks ha ökat takten en aning.

 

Med öppna famnar välkomnar vi ett nytt år i våra liv, kommande festligheter, bakfyllor, bra/dåliga dagar och trötta sådana. Nyårskiftet drog sig snabbt förbi kvällens oräkneliga klunkar öl, vin och cigg, däremellan en puss-orgie kring tolvslaget och raketer. Som alla hybrisartade nyår på sin topp och lite för mycket alkohol till folket drar de alltid sig nedåt och mot ett slut i form av parbråk, tårar, spyor, arga grannar och överbelastade taxikurirer. Dagen efter spenderades kvar hos festinnehavaren för att städa och kravla sig till närmsta pizzeria för snabb föda och sedan ta sig hem för att kravla in i sängen. Förutom inventering på jobbet har mina enda aktiviteter hittills detta år varit att ligga i sängen och titta mig igenom Sagan om Ringen trilogins förlängda versioner, surplat kaffe och sovit. Frågan är om man ska börja tänka på det kitschiga med "nytt år" och nyårslöften eller bara luta sig bak följa med strömmen och se vad som händer. Just nu lutar sig mina inre frestelser mer mot att ligga i sängen och fortsätta mitt film-tittande, tyvärr har jag bara en film kvar. 

 

Börjar fundera på om denna bloggs inläggsaktivitet återspeglar utöver mitt vardagliga liv då jag känner att när jag väl kommit ifrån sinnestillståndet "autopilot-zombie" och ett blodomlopp som inte innehåller 99% koffein - så börjas det skrivas här. Eller på ren svenska: livet kom emellan mig och denna digitala loggbok med mina icke så vitsiga anekdoter. Hur som så har jag hunnit med att fylla 19 nu, och till dess stora ära fick jag tag i ett begagnat piano som gåva. Ett riktigt piano. Är så glad, trots mitt inre måndagsbarn inte tagit sig i kragen än och faktum att det fortfarande står 4 meter från ytterdörren. Är för övrigt (som majoriteten av mina inlägg här informerar) ledig de kommande dagarna och dessa dagar skall (varning för ytterligare upprepning av mina senaste 25 inlägg) spenderas drickandes öl, hänga med polers och ha tid för att inte göra ett sketet sket. Det är nu man inser hur vackert livet faktiskt blir när man väl blir ledig, och som man uppskattar det. Livet tog ett kliv upp för cirkus trettio minuter sedan då jag fick det besked som för tillfället förändrat mig till en färgglad människa igen: Lisa har fått en lägenhet i Santa Monica. Lyckan i detta kan förklaras så simpelt som att: i de kommande dagarna bokar jag min biljett bort till Kalifornien. 

 

Likt en ål har jag slingrat mig genom denna vecka med en ynka dags ledighet från jobbet och tyvärr måste jag åla mig vidare fram tills tisdag då jag kan pusta ut och spendera dagen i sängen utan hämningar. Så farligt har det väl ändå inte varit fram tills gårdagen då mitt dumma jag bestämde mig för att shotta okänt antal tequila-shots i fredags; trots att planen var barhäng och inte att hamna på svettig klubb med två-trehundra andra fuldansande fyllehundar för att därefter sluska i sig donken och må illa på nattbussen 5 på morgonen - vakna lördag morgon med the freshness av en överkörd snigel. I onsdags tog jag mig an utmaningen att dra mitt sorry-ass upp extra tidigt för att träffa min kära vän Amanda och begav mig till huvudstadens centrum för att pimpla kaffe, käka asiatisk buffé, diskutera det förgångna, nuet och framtiden och som vanligt våra livskriser i vardagen och alla galna kunder på jobbet. Insåg hur bra jag har det på min ICA när Amanda praktisk taget glänser på första plats när det kommer till att stöta på dårar till kunder som springer viftar runt med köksknivar och gubbar som kräver att få reklamera avokados som blivit dåliga efter han haft dom i sitt kök i 8 månader. Aja, snart ska väl denna överkörda snigel ta sig i kragen och häva i mig någon kopp kaffe till och åla mig tillbaka till jobbet. 

 

Ett jordsnurr senare kom man tillbaka i långa landet falukorvs norra skogar, äntligen efter att stått ut med storstadsångorna och den konstanta stressen av att inte missa tunnelbanan för att i Stockholm är 5 minuters väntan lika med magsår. Så i lördags när jag lyckades byta bort mitt ynka arbetspass tog det cirkus tio minuter tills jag hade lagt vantarna på ett par flygbiljetter till fungerande ekosystem och frisk luft. Så man har väl spenderat dagarna med att göra absolut ingenting, nog kan det låta dötrist men det är en markant skillnad på att rulla på tummarna i storstan' och Svartbyn. Tiden flyger förbi obemärkt, tidsrymdens mätningsenheter räknas i koppar kaffe och en kopp kaffe så har en halv dag gått. Denna onekligt typiska, hopplösa 08 förvandlades till tvättäkta stereotyp norrlänning på en halv nanosekund och plötsligt fann man där Ludvig á la tjock flanellskjorta, huggandes ved i vedbon med cigg i mungipan. Badat bastu, skogsmullat mig runt i skogarna, glott på norrsken och renar och i allt detta fikat tjugofem gånger var da'.

 

Hur man än vrider och vänder på det år efter år är det alltid närapå omöjligt att undvika höst-dippen. Man provar allt möjligt, hitta på en ny cool/intressant hobby, skapa en ny spotifylista, möblera om rummet, hitta en ny serie att följa, and on it goes. Men i slutändan så sitter vi hamnar vi på samma ställen ändå - nedgrävda under alldeles för många täcken och kuddar alldeles för långt in på dagen, hetsdricker kaffe och spelar sönder våra favoritskivor, badandes i ölglasen, nöter ut våran favorittröja och slutar inte använda den trots den bara har en hel arm kvar, allt för att göra tillvaron så bekväm som möjligt. För ärligt talat, mysfaktorn går då inte genom taket bara för att vi nu dricker te och värmer oss i våra sköna ylletröjor. Kanske i en vecka, men sen blir våra skor allt tyngre och det blir inte lättare för ens vi får lov att hoppa in i tygdojjor, shorts, tisha utan att tro vi fått en dusch flytande kväve över oss. 

 

Ja det talades väl om att det enda stället man skulle finna mig idag var sängen. Men så blev det väl inte den här gången heller för denna ivriga tonårssjäl. Begav mig över till Kevin och spelade GTA, snackade skit i soffan några timmar. Efter jag kommit hem fick jag ett infall och bestämde mig utan mellanled för att gå på bio och bad Sofia att vara min kumpan för kvällen, så vi traskade bort till Råsunda och såg Monica Z. Sjukt bra. Bra avrundning på en bra helg, så nu sitter jag i mitt rum med Alabama Shakes som bakgrundsmusik och pillar på mina teckningar (töntigt nog) av mina favoritartister. Knappt vågat mig på ge det ett seriöst försök att rita människor tidigare men kul är det. 

 

Sista lediga dag nu och denna viger vi åt att röra oss så lite som möjligt, titta på så mycket filmer som möjligt och äta mat tills vi spricker. Detta kan vara den mest händelserika helg jag haft på månader, istället för att jobbat hela helgen så har jag hunnit gå på konsert, hängt med fint folk och varit ute.
Det här fina livet på helgen va, dricka öl i mängder, ränna runt från bar till bar på söder samt förtära en och annan äcklig cheeseburgare klockan 02 på donken för att sedan dra vidare till nästa hak. Det bästa med helgerna är att vi inte behöver väckarklockorna och vi behöver inte hinna med sista pendeln hem så vi hinner ta en öl till. Vi sover så länge vi behöver och man kommer alltid hem på ett eller annat sätt. Vi behöver inte tänka på vad vi ska göra imorgon, snarare vad vi måste göra. Saknar lite att ha helg varje vecka nu, för fan vad fint det e ändå.

 

13.30 igår, fredag eftermiddag fick jag helg. Begav mig hem på en nanosekund för att pimpla kaffe och pilla mig i naveln nervöst medan jag inväntade kvällen, Juline kom förbi, vi lagade käk och tog pendeln in till staden och rullade till Berns och drack öl i väntan på kvällen höjdpunkt. På köpet raggade vi upp både bekanta och okända människor och hängde med dom resterande av kvällen. Jag må ha tyckt att när jag såg James Blake på WoW nu i somras att det var bland det bästa jag sett, men efter gårdagen kände jag mig så blåögd - ärligt talat så var hans uppträdande på WoW ingenting i jämförelse med vad han gjorde i Berns salonger igår. Gåshud, perfektion, bas som skakar in i benmärgen och ett jävla underbarn; för att beskriva kvällen. Otroligt bra kväll, spektakulär konsert, bra hak, bra folk och bra öl. Thank you Mr. Blake. Det hade inte kunnat vara bättre.

 

 

 

Lediga dagar. Kolla på dåliga tv-program, häva i sig för mycket kaffe och vibrera ett par varv runt i lägenheten, ta tid till att kolla igenom det tvåtusen meter lång tumblr-flödet man missat, plocka undan skyskrapan av kläder som byggts upp de senaste sju dygnen som man dag efter dag hävdat att man ska skyffla bort "imorrn". Denna roliga ironi att jobbet förvandlar en till ett första-klass måndagsbarn, troligtvis så existerar inte universiell balans i form av att hantera det nödvändiga i sin egna tillvaro samtidigt som att jobba alla dagar minus en eller två i veckan. Att vara duktig för man har ett jobb duger inte till fullo. Har väl inte riktigt lärt mig the ways of having a job än. Hur som, jag är ledig fr o m imorgon kl. 13.30 och veckan ut. Imorgon bär det av till Berns för att se James Blake återigen och som pricket över i:t carpa livet och ledigheten med öl. Lördag: mer öl. Söndag: bosätta mig i sängen hela dagen för att kolla på film efter film och de enda anledningarna jag så här i förväg kan förutspå vara vettiga nog att ens sätta ned min fot på golvet är föda.

 

Som förutsett, varje år någon gång efter vi halkat in i september månad så börjar moder natur skifta färg på löven och vi börjar röra oss inåt mer och mer, kasta på oss några lager textil extra och frossa satsumas. Så tack vare att hösten bestämde sig för att komma över en natt så fick min arma kropp en chock - så här sitter jag och knaprar halstabletter för kung och fosterland. Hur som helst så lever jag, en personalfest, några få barhäng, ommöblering av mitt rum samt minus några löv bort från träden senare så sitter jag här och knappar runt på min dator. Trots att vi nu lämnar årets bästa årstid bakom oss så finns det ju ett par perks med hösten, Björk plattorna spelas återigen som varje höst för fullt på min spotify, liksom alla nya skivor/singelsläpp av diverse artister och sist men inte minst satsumas i mängder. Sedan är det väl värt att nämna alla dödssköna ylletröjor man kan hoppa in i utan att dö på grund av värmeslag. Eh. Ska väl bege mig till köket i jakt på någon form av föda och därefter återuppta skypeandet med Lisa och låtsas att hon sitter här i mitt rum och hänger med mig, synd bara att hon nu för tiden är 8900 km bort och inte 15 minuter med buss 509. 

 

Då har man väl för sista gången satt sin fot på Debaser Slussen. Drog ut med Amanda + vänner i tisdags, drack ett par öl för många och sedan blivit bästis för en kväll med främlingen bredvid. Fyllan vägledde mig sedan till donken i vanlig ordning och därefter vinglade jag till nattbussen. På grund av mitt icke-regelbundna arbetsschema så har jag lyckats bli lika förvirrad som en senil torsk och har ingen koll på dag/vecka/tid/år, hur som haver så fick jag oväntat besök någon (några?) dagar sedan av Viktor och Atle. Drack öl och hängde i mitt rum ett par timmar av någon anledning, va väl söft det. Det var allt för mig och tack og hej.

 

 

 

Då står vi vid tröskeln till september månad igen och Stockholm tycks icke bli något varmare eller grönare för detta år. Hösten lurar bakom hörnet och med det kommer sköna ylletröjor, något varmare jackor samt kängor. Är det socialt accepterat att faktiskt tycka om hösten lite? Hallå, så farligt är det ju inte, däremot kommer mitt livs största ärkefiende 'vintern' därpå och då jävlar blir livet ca 50 kg tyngre när man ska masa sig upp ur sängen eller till bussen. Min plan att överleva vintern är att gå på så många konserter jag kan, dricka öl och börja följa någon svinbra serie slaviskt. Men får väl se hur mycket tid det blir för sådant när schemat ser ut som så att jobbet kommer komma emellan en hel del. Har en sak hittills att se fram til i höst och det är James Blake på Berns. Som ni förstått redan så brukar jag ju inte skriva så mycket här men kan väl för en gångs skull ta och ge er en återblick över livet mitt. Jag har numera permanent bläck inborrat i min hud, livskrisar hit och dit angående min framtid för fullt så jag har till och med gjort en mindmap över mina alternativ, Lisa har snart bott i Cali i en månad och försöker varje dag hänga så mycket jag kan med henne över skype, druckit öl på medis under lediga timmar tillsammans med min kära vän Bravo och snackat igenom våra lättnader och saknader vad det gäller våra tre år på NTI. Jag har DJ:at på Sommar! med Amanda och eh, ja, jobbat. Nu nyligen har jag kommit in i en såndär nördig 'guilty-pleasure' fas i mitt liv där jag enbart lyssnar på Hans Zimmer, James Horner och Gavin Greenaway - dvs. filmsoundtrack. Är världens sucker för filmsoundtracks, Avatar, Inception, Pirates of the Carribbean, Great Gatsby, Django Unchained, Gladiator och LotR-musiken är inget annat än fett. En cykeltur till affären med Sagan om Ringen musiken i öronen blir nästan lika coolt som en Arnold Schwarzenegger-rulle. Ska väl nörda ner mig i sängen nu och gotta mig med att jag är ledig imorgon och lyssna vidare på mina töntiga soundtracks. 

 

Tyvärr, är jag hemma återigen och Way Out West är än en gång över. En (nästan) femdagars-visit till Göteborg fyllt av festligheter och gött fölk. Provat på klubblivet i Götet, dansat till The Knife tills benen slutade fungera, sett Alicia Keys, James Blake, Kendrick Lamar, Of Monsters And Men, Beach House, Miguel, Daniel Adams-Ray, efterfestat till sju på morgonen och fick lära mig vad #fridaybeershower var för något samt att pannkakor med marshmallows är sjukt gott. Sommarens highlight ska ni veta, för andra året i rad - och så att jag inte skriver allt för många ord så får ni se bilder från den.

 

Ytterligare en vecka har gått och ytterligare en visit till skärgården. Spenderat timmar och diskuterat/pratat in i ämnen som oftast flyter förbi obemärkt i vardagliga konversationer - alldeles för djupt än vad man vanligtvis gör så vidare klockan inte är halv ett och druckit ett par glas utan att kommit till någon poäng eller mening what so ever. Bara. Snackat. Umgåtts. Svensk sketen sommar drogs över oss de dygnet vi satt där, mobiltäckningen svek oss, som om det var menat att vi bara skulle sitta inomhus tillsamans och inte göra något annat än att faktiskt umgås.