Jag har alltså gått och blivit hjärndöd. Men ärligt talat, hur korkad kan man bli? Detta tar sig sin grund till dagens traumatiska upplevelse. 

Jag skulle då alltså bege mig hemåt från skolan, tänkte ta en reroute på min väg hem och åka till Brommplan för att sedan ta bussen hem. Jag går på tunnelbanan, oskyldig som jag är så sitter jag där med lurarna i öronen och flyter iväg till en annan värld eller något i den stilen och har alltså inte fattat att jag klivit på Alvik tunnelbanan, så när jag väl lämnar Alviks perrong så börjar jag märka att något inte stämde. Hjärtattacken när det slog mig att jag var på väg ned till garaget i Alvik. Alla möjliga tankar sprudlade under denna stund av skräck och "shitjagkommerdö" känslor. Aldrig förr har detta hänt mig, har enbart hört historier om folk som har hamnat nere i Alviks garage pg a att ha somnat på vägen hem efter att fått i sig lite för mycket förfriskningar m.m. 
Ajja så jag sprang för mitt liv fram till tågets förpik för att försöka se om chauffören var kvar, bankar på dörren och mycket riktigt öppnas dörren och där står räddningen. Han stirrar på mig och skrattar och säger "Glömderu gå av eller?" Stod där o ba heheheheh KÄFTEN VA 
Så fick skjuts tillbaka, så jag är väl behållen.

Annars rå, blir myndig om 15 dagar, får väl min iPhone 5 nån gång då med, har biljett till Lanas spelning i april, dödsstressar pg a har alldeles för mycket i skolan sen blev jag mongolycklig över att jag hittade att DeYarmond Edison fanns på Spotify, har fallit ned i höstsvackan yada yada yada. 
Less på långa landet falukorv, vill fly landet innan snön landar och bestämmer sig för att stanna kvar.