Då var sommarstilleståndet här, tiden står helt stilla, Stockholms invånare har flytt sina hem ett par veckor lever livet a la semester på måfå. Själv hänger man på ICA likt en spindel ett barn fångat i en glasburk fram tills vecka 29 och drömmer om att få vara ute i solen. Hittils denna sommar - så jag jag besviken på min sommar-moral om vad man måste ha gjort innan augustisolen går ned för en sista gång. Men men, kan väl vara nöjd med det jag gjort hittils, det vill säga vart på konserter, fyllat runt mig på Hultsfred, natt/naken badat på Eriksdalsbadet, vandrat hem full i soluppgången yada yada. Sedan skall jag icke förbise faktum att jag bokat Way Out West, trots tvivel blir det ett andra besök i Slottskogen, och denna gång ska jag [Varning för skryt] se The Knife, Alicia Keys, James Blake, Kendrick Lamar, Miguel samt Disclosure. Aja. Nu vill jag ha kaffe.

 

Då har tiden som gymnasiekid passerat, tre år flög förbi nästan obemärkt. Vet inte riktigt om man kan säga att man har sommarlov just nu, det blir det väl I guess även fast det blir och knega på ICA då och då. Om tre dagar får jag reda på om jag kommit in på skolan eller ej, och om sex dagar bär det av till Hultsfredfestivalen. Jag har egentligen allt och ingenting planerat på mitt schema hela denna sommar och det är så jävla skönt. Ska väl ta mig i kragen snart och sedan rulla i väg till jobbet och bosätta mig där de kommande nio timmarna och i morgon bär det av på personalfest med jobbet. 

 

Andra juni stoltserar med äkta sommarväder, sol och tjugofem grader i skuggan. Fem timmar under solen vid vattnet med bra folk och små portabla skit-högtalare som spelat inget annat än sommarhits denna dag. Denna kaffesörplande tölp har inget vettigare att ventilera i dag så - så kul var det. Ska till skolan i morgon, längtar faktiskt. 

 

Jahapp då satt man här återigen på praktiken, vilket jag för övrigt gjort sedan klockan 9 denna morgon. Pillat på min Mac de senaste sju timmarna, stirrat mig blind i datorskärmen av allt pillande i InDesign/Photoshop/Illustrator och lyssnat på Oskars nya tills öronen mina börjat blöda. När ni äntligen trodde att jag skulle sluta tjata om att jag snart tar studenten så skall jag nu krossa era drömmar med att berätta att det endast är en vecka kvar nu. Yep, jag är klar - inget känslosamt och sentimentalt dravvel denna gång. Imorgon blir det även sista dagen här på praktiken och får fredagen ledigt. Snart ska man väl ta sig iväg till Rytmus och hänga på Live-night festivalen och se Lisa köra Katy Perry bland annat, sjukt kul, lär väl slänga upp lite bilder från det i vanlig ordning.

I skrivande stund ligger jag i min säng och inväntar tillstånd: klubbad säl, dock känns det inte som att det kommer ske inom en snar framtid då jag fortfarande likt ett barn pillar frenetiskt på min nya Mac. Äntligen. En Mac. Fick den i torsdags faktiskt av mor och far i tidig studentpresent, sedan dess har all min fritid gått till att stirra på den och beundras av dess lysande äpple på baksidan, samt kollat tumblr ca 35 000 gånger. Appropå studenten så är det bara 16 dagar kvar. Shiet. VARNING FÖR KLYSCHA men vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Trots att klassen man gått i nu i tre år kanske inte var den bästa, men har kommit under fund med att oavsett vilka människor man gått med, hur mycket man älskat dom eller till och med avskytt dom eller kanske till och med aldrig någonsin yttrat ett ord till vissa så har man någon hatkärlek till det hela. Själva grejen att faktiskt ha en klass kanske. Trots att jag kommer lämna gymnasiet med en lättnad av att inte längre sitta med en två meter hög pappersbunt av uppgifter för man spenderat alldeles för mycket tid i Caféterian och druckit kaffe med Suss, springa för sitt liv till pendeln för att komma i tid i rädslan av att CSN börjar bråka med en eller slippa få psykbryt/hjärnblödningar/dödsångest på grund av alla jävla PowerPoints man måste stå ut med så kommer jag sakna det. Försöker carpa mina sista dagar som gymnasieelev så gott det går. 
Denna senaste vecka ska jag säga att jag gjort en hel del kul, vart på Rytmus konsert och sett Lisa sjunga och än en gång har hon lyckats överträffa sig med sina talanger. Jag har varit på min sista studentskiva och slutade kvällen (natten/morgonen) med att dra till Skinnis med ett gäng sköna folks och drack öl i soluppgången, jag har till och med för första gången på fyra år besökt Gröna Lund tillsammans med Juline och åkt massa grejer och helgen slutade med en gammal hederlig hemmafest. Nu på torsdag så ska jag på antagningsdag på Hyper Island och redan nu känner jag för att hoppa på nästa plan till Hong Kong på grund av nervositet. Aja. Tje.

 

Hej hej mvh febern från döden, sitter här inne på dag tre av 40 graders feber, snörvel hit och dit och lite hosta på det. Härligt härligt va, precis när man trott att man klarade sig genom vintern (relativt bra?) från dessa influensor åker man på en NU?
De senaste dagarna har spenderats i min säng, tittandes på film efter film, skönt va tänker ni men nej - ni anar inte hur ont i ryggen man får efter att ligga stilla så länge i en säng. 
Hur som, fick mina bilder tillbaka igår från engångskameran jag hade med till Berlin. Jag var så glad fram tills att jag upptäcker att det endast var 14 bilder - resterande 11 bilder var massa blurriga bilder samt bilder på en ungjävel från butiken (Clas Ohlsson). Alltså har en liten satunge slösat nästan halva kameran, det värsta var att när jag köpte kameran stod det att det var alla bilder (25 st) kvar på kameran. Aja ni kan väl få se de ynka fjorton bilder jag lyckades få fram, nu ska jag återgå till att jobba på att bli frisk här, det är ju trots allt helt imorgon.

 

Jahapp då var gymnasiet över, mösspåtagning hade vi i fredags, det firades med ett skönt gäng från klassen vår över X antal öl på en solig uteservering på Medis. Senare på kvällen fortsattes det på Dovas men förlorade några klasskamrater på vägen, men jävla kul var det iallafall. Vad som återstår är 5 veckors praktik, minus alla lediga dagar som kristi himmelsfärd etc. Känns en aning sorgligt att skoltiden är över, inge mer Tasty Thai, inga mer långa konversationer med Suss över fyra koppar kaffe, framför allt så har vi ingen stans att ta vägen där i Augusti, för första gången sedan någonsin. Man vet inte var man ska ta vägen, alternativt så kommer man kanske in på någon utbildning man sökt eller så blir det att jobba och spara pengar. Välkommen till verkligheten kom som en käftsmäll kan man säga. Vart lite dålig på att uppdatera här på min sketna blogg sedan min återkomst från Berlin, har ju hänt en del, har köat 13 timmar utanför Annexet för att se Lana Del Rey, gjort klart arbetsprov och väntar på besked från Hyper Island, vart på Debaser Slussen och sett Daughter, haft examensutstälning i skolan där jag gjorde en musikvideo och skivomslag till Rebecca & Fionas låt Dance - kul var det, har varit på två studentskivor och thats it I guess. 

Ny stad, nytt land, 5 dagar. Vi har dansat, vi har druckit öl, vi har ätit bratwurst från gatuköken, vi har varit på myskoklubbar, myskobarer, vi har varit på en klubb som låg på åttonde våningen med hela Berlins skyline som utsikt, vi har skrivit på berlinmuren, vi har varit på zoo, vi har varit på konsert och moshat med Tyler, the Creator, vi har tagit fula bilder i fotobås - vi har haft kul.

 

Trött. Trött på att vara trött, sover när jag kan och hetsdricker halvbränt kaffe. Ska inte klaga då jag precis haft lov men knappt att det ens hjälpte genom första skoldagen. Vi har alla snackat om denna skoltrötthet genom åren och vad man jämrat sig över denna brist på motivation och energi, nu är det fo' reelz och varje morgon kan häller i mig sista skvätten av kaffet och hoppar i skorna så känner jag ångestklumpen växa- Låt oss avsluta denna ideliga diskussion om skoltrötthet nu bara. Sitter med Lianne La Havas platta på repeat i detta halvmörka rum, suktar efter solvärme som bränner i ryggen, festival, allt som har att göra med att vara ute länge på nätterna utan att frysa, utan att tänka på något annat än det som befinner sig inom 10 meters radie kring en och sedan allt och ingenting ni vet. Jag är lite utav en nattmänniska, något med natten får mig att trivas med nästan allt, oavsett vad man än gör så är det onekligen roligare om nätterna. 

 

Sportlov, och efterlängtat har det varit. Har verkligen gjort allt och ingenting, dvs enbart hållt sig till att göra saker man vill göra och föst bort alla måsten, hängt med folk man tycker om, druckit öl, suttit utanför en kyrka igen och skrattat och slutat kvällen på någon bakgata klättrandes på stuprör för att livet är för jävla kort för att åka hem klockan 01.00. Nu bär det av att jobba några timmar och därefter vankas uppvaktning av födelsedagsbarnet Sofia, käka mat och dricka vin. Sedan skall den nykläckta 18-åringens klubb-oskuld tas. Imorgon jobbar jag återigen men tackar Gud för att jag börjar 15.00 så jag hinner reparera mig själv från bakfyllan. 

 

Glömde väl bort där ett tag att jag faktiskt hade denna blogg, verkar som att mina läsare också gjort det när man kollar på statistiken där. Kollade nyss och insåg att det gått en månad sedan senaste uppdateringen, lovar att jag tänkt skriva något här X antal gånger men tyvärr blev det inte riktigt så. Livet kom i mellan ok? Så här sitter jag då och försöker pyssla ihop några ynka meningslösa rader bredvid en tom kaffekopp som redan hunnit börja torka där i botten. Känner ingen stress what so ever då jag lyckats kapa trossarna från skolan denna vecka (fram tills på torsdag iallafall) dvs - är ledig fram tills torsdag, däremot så kan vi ju diskutera hur pass lugnande min examinationsuppgift i socialpsykologi är med deadline på onsdag. Någon frivillig som har lust att göra den? Senast idag uttryckte jag min passion för ämnet Psykologi och hur intressant det är, hur som haver - när det kommer till dessa analytiska uppsatser så är det en annan femma. Låt oss sluta tala om dessa tråkiga skoluppgifter som jag ständigt jämrar mig över. Jag har faktiskt fått en rolig uppgift i skolan, estetisk verksamhet levererar. Ska tolka en konstnär och jag valde ingen mindre än Mr. Vernon som jag då har valt att göra en låt i stil med honom, det är ett work in progress tillsammans med Lisa, det skall bli kul att se resultatet. 
För övrigt så kan jag gladeligen berätta att det är nu bara är 38 dagar kvar tills det bär av till Berlin OCH, kära vänner - 38 dagar kvar tills jag ska se Tyler, the Creator. I BERLIN! Utöver det så är det vår snart eller okej man vet aldrig med kära Sveriges klimat men första mars kallar man ju konstigt nog den första vårdagen. Nej nu är det dags att fylla på kaffekoppen och ta en cigg. 

 

Söndagen ser ut som vanligt, har organiserat i rummet mitt, äntligen fått bort den där högen av kläder som gradvis kontinuerligt blivit större och större för var dag som gått under veckan, äntligen orkat bädda min säng och äntligen har jag orkat sätta mig här och skriva ihop någon form av summering av mitt liv denna vecka. Som vanligt så är mitt liv lika intressant som en potatis, det enda jag lyckats med här är väl att jag röjt undan lite kläder i mitt rum. Fan vad jag är dålig på att göra saker i tid, prioritera rätt - kan väl glädja mig med tanken om att jag inte är ensam om det. Måndagsbarn i ett nötskal. Egentligen är det väl väldigt onödigt att man skjuter upp saker och ting, en dålig vana som man någon gång måste försöka bryta sig ur. Allt ifrån att göra klart den där hemska uppsatsen till att plocka upp strumpan som ligger där på golvet. Kan dock glatt meddela om att jag börjat ta tag i mig själv, har fått jobb på ICA, kommer ha jobb efter jag tar studenten, jag har påbörjat ett arbetsprov för att studera vidare, jag är snart klar med alla uppsatser som ligger och väntar och har ca tre månaders skola kvar. Efter det blir det praktik i 5 veckor, när det är klart - ja, då återstår det bara att sätta på sig mössan och fira att man är klar med gymnasiet. Nu ska jag väl göra ett tappert försök att hämta dammsugaren och städa lite till här i mitt lilla krypin, det enda som motiverar mig att lämna rummet just nu är väl att hämta nytt kaffe, och det skall jag minsann ta och göra. 

 

Det är alltså ca tre månader skola kvar och sen är det över, visst hade man tänkt sig ca 6 månader sedan att "fan vad skönt" men nej, kära vänner. Nu börjar denna period då man för varje dag som går förbi mår sämre och sämre över sig själv och undrar vad fasen man ska göra med livet sitt. Känns inte något vidare bättre då man inte ens har ett jobb att luta sig över och erhålla trygghet av när man springer ut där i vildmarken med den där vita huvudbonaden som vi ser som någon slags frihetssymbol när dens egentliga symbolik är "grattis, du är nu arbetslös och inget annat än en börda i samhället". Jag längtar faktiskt inte till att ta studenten, ärligt talat så trivs jag i skolan, bortsett från att plugga (vilket jag faktiskt gör trots att jag går på NTI). Men går allt som planerat så kan jag väl nöja med någorlunda med att jag hur som helst har behörighet till att studera på universitet, till och med så pass att jag kan söka för att utbilda mig till sjukskötare om jag nu vill det, men nu är ju caset inte riktigt upplagt så. Nu är det faktiskt så att mina framtidsplaner riktar högre en så - om jag själv skulle få bedöma det hela. För tillfället så ligger drömmen att få komma in på Hyper Island, och bli en cool grafiker-nisse på någon byrå någonstans. Men detta intagningsprov som krävs att göras för att söka till skolan gör mig bonkers. Jag är ingen pessimist - men chansen att Johan Ludvig Nilsson kommer att komma in på skolan är nog lika hög som att jag skulle vakna imorgon och vara en enhörning. Aja men till ljusare tankar så kan jag glatt berätta att mitt projektarbete är klart. Snart så kommer väl den där hemska Engelska uppgiften vara klar också, därefter är nog det enda större arbetet i skolan som återstår examinationsarbetet. Skola skola skola, känns som att det är det enda jag gaggar om nowadays, ärligt talat så tror jag inte att det är något mer intressant som händer i livet mitt för tillfället. Det enda jag längtar till just nu är 28 mars då jag far iväg till Berlin samt dagen jag är klar med allt som har med skola att göra. 

 

 

Vaknade upp denna underbara jävla måndag morgon och kunde bara inte motstå frestelsen att sjukanmäla mig från första lektionen, pga bakfylla sedan i lördags, dödstrött, måndags-depression, söndags-insomnia yada yada, ni hajjar. Sitter just nu här, jobbar på projektarbete, försöker lyssna på glad musik och häver i mig tjugofem koppar kaffe för att motarbeta denna extrema trötthet. *Gäsp* (Gäspade nyss för åttonde gången sedan jag började skriva detta inlägg, *gäsp nummer 9*).

Känner tveksamheten över att ens röra mig från rummet mitt denna dag och strunta i att ta mig till skolan över huvudtaget. Vill bara ha lov nu. Vill sova. Jag vill bara göra ingenting, slippa alla måsten, väckarklockor, deadlines och hetsdrickandet av kaffe. 

 

 

Ligger i sängen och äter nudlar ur en gigantisk tekopp, lyssnar på musik och snörvlar för kung och fosterland här borta. Fick mig en rejäl höger av vinterkylan och drabbades av förkylningen från helvetet. Ni vet den sortens förkylning när man knappt kan prata pg a dödsont i halsen, rinnsnuva som aldrig tycks upphöra som leder till narig hy runt näsborrarna, hosta, feber som får en att kallsvettas så man vaknar var tionde minut på natten av antingen; köldskador / klimakteriesymptom. Resultatet av detta blir då samma tisha i flera dagar, mjukisbrallor, strumpor i sängen, fettigt hår och röd näsa. Så ser jag ut folks, ingen direkt vacker syn. Trösten i detta är väl att jag för en gångs skull har full support från päronen att inte göra något annat än att ligga i sängen. Det senaste dygnet har jag förmodligen sovit 17 av de 24 timmarna, de timmar jag varit vaken har jag försökt trycka i mig föda, kollat på TV och hör och häpna: nu har jag äntligen för första gången i mitt liv (mobba ej) - sett Forrest Gump. Nu sitter ni alla där med hakan nere i golvet va? Ack sådan bra film det var. Skönt att jag har det överstökat, nu slipper jag bli retad för det. Igår uppstod en väldig hets här hemma och det börjades skrikas från hemmets kvinnor dvs mor och syster att det var alieninvasion på g när de stod och stirrade på massa kufiska ljus på himlen. Plockade upp kameran och plåtade lite, läste sedan att det var något slags ljusfenomen orsakat av iskristaller i luften som reflekterade ljus yada yada, lite häftigt iallafall. Hahahhah och ni som trodde det var Norrsken, det är nästan ett värre påstående än utomjordingar. Aja, ska fortsätta intensiv kureringen här - med andra ord kolla filmer här i sängen, dricka te, knapra piller och sova. 

Äntligen har man väl återhämtat sig ur bakis-härvan och slappnat av efter förra veckans ståhej. Så, här sitter man nu, 18 fyllda år (och lite till) så kan ju gå på krogen och köpa mina egna cigaretter och skaffa mig ett körkort. Men födelsedagen var väl fin, kanske till och med den bästa jag haft hittills, vaknade upp bakfull som ett as med 45 nya notiser på nya telefonen och på väg in i rummet mitt en familj + farbrorn och hans fru och kusinen min, fick tårta på sängen dessutom, första gången någonsin konstigt nog. Tog ledigt från skolan den dagen, hängde hemma och drack ihjäl mig på kaffe m.m. Sen kom det över några vänner till familjen och när mörkret föll så begav jag mig till Friends Arena för att glo på House Mafias första spelning i långa landet falukörv någonsin. Fett var det, bättre än väntat. Kom hem sisådär 4 på morgonen efter att sprungit runt, åkt bil med främlingar och fyllekäkat på Max och sedan åkt förbi Karolinskas akutmottagning - dödstrött. Tog ledigt från skolan dagen därpå och försökte sova ut bakfyllan innan de kommande festligheterna fredag kväll. Vaknade av ett samtal från Kevin och blev bjuden över på frukost, så fredag förmiddag spenderades hängades med Kevin, drack kaffe och snackade skit, fick även en present - Bon Iver's 'Bon Iver' på LP. Sicken lycka. På fredag kväll togs klubb-oskulden och drog till Ace, drack öl i timmar, skrattade och dansade sen fick jag tillslut åka hem och sova. Sammanfattat: kul helg.
Igår efter skolan när jag kommit hem så dumpade ett brev ned i brevlådan med mitt namn på, innehöll en karta och beskrivning till en skattjakt i min lägenhet, efter ungefär 20 minuter och 4 olika funna brev hittade jag min present från Julia och Sofia som var en form av scrap-book, hahah alltså skrattade i timmar åt bilderna och allt sjukt som dom skrivit i den, fina vänner man har.

Idag när jag vaknade på morgonen insåg jag att mitt välmående inte var på topp och sjukanmälde mig med kommentar "Livet kom emellan", somnade om och sov till klockan halv fyra på eftermiddagen, låg kvar i sängen X antal timmar efter att jag vaknat och glodde på TVn, gick väl upp ur sängen till slut med missionen att äta något, slutade sådär då jag råkade bränna sönder mina fingrar på en varm stekpanna så att nu har min hy på handen fått sig en tigerrand, kände då att denna dag var ämnad för något annat än att hänga i sängen. Hur som, ska väl låta Bon Iver plattan låta snurra ett tag till och återvända till sängen nu, keep it real bitches.