Överlevde måndagen, tacken går ut till Joel Zimmerman och Mumford & Sons med sina nya plattor. Typ det som är bra med hösten/vintern, ny musik. Sedan så lyckades jag till och med färdigställa saker o skolan jag inte haft orken att ta tag i innan, vill verkligen inte ha en hög av skoluppgifter och plugg för ju mer man låter den där jävla högen växa desto mer svider det. Sen har man kvar det där helvetiska projektarbetet som jag inte vet vad jag ska ta mig till med och Engelska skiten som kommer förstöra mitt ynka liv.
Nej men fan nog klagande, iallafall några rader - fan vilken go' helg va, skönt folks, några glas för många och sen hade jag ju muppigt som det låter "Halv 8 hos mig". Haha alltså pensionärspoäng: CHECK men fan kul var det. Det var ett tag sedan man hade åtminstone 2 dagar utan alla jobbiga tankar och skit som bara drar ner en längre under marken, men så när helgen var över, måndagen avklarad och allt kändes frid och fröjd så kommer livets motherfucking onda sida fram.
Kommer låta jättetöntigt och patetiskt men ni ska veta att jag sörjer. Läste en artikel idag om att mitt allra mest älskade band Bon Iver ska lägga ned. Det här händer inte. Ärligt talat, vem som helst kan avgå, vilket band/politiker som helst men fan inte Bon Iver. Känns som att någon har dött. Nu blir det att spara pengar, och be om stöd från päronen som födelsedagspresent få pengar för att bege mig till Danmark, Köpenhamn för att se deras konsert nu i november. I desperation är jag villig att sälja allt jag äger för att det ska bli verklighet. Nu ska jag väl lägga mig i sängen och sova och sedan hoppas på att jag ens är mentalt/fysiskt kapabel till att gå upp imorgon och trotsa depressionen.
Helvete.