Så har vi nått den heliga söndagen, dagen då allt ska vara så perfekt, låtsas som om man lever i den iddylliska svenne familjen under veckans så kallade vilodag med den där "heliga" söndagsmiddagen med familjen, titta på nya avsnittet av Solsidan och någon sketen Beck film för den femhundratjugofemte gången. Undrar lite varför man gör detta, att man alltid ska gömma sig bakom samma "vi har det så bra" -fasad varje söndag. Skulle jag få välja så skulle jag hellre vilja köra på att ligga på golvet i mitt rum, göra alla saker som jag annars inte har tid med, ni vet, att inte göra någonting. Hur tragiskt blir inte livet när man får nervsammanbrott över att inte få tid för att inte göra någonting? Det är nu när årets 'finest' årstider kravlar sig fram som man kan kan hoppas på att snubbla in på en sån där förkyldning som bara får en att säcka ihop samt få en att vilja dö, då, DÅ kära vänner kan jag få min precious alone time. Helt ärligt talat har jag så mycket saker på min lilla hjärna som står med kölappar utan nummer som väntar på att få betjänas, trevligt att man då får lov efter denna vecka. Men då ska väl alla ynka yngel slingra ur sig ur sina skal och kräva att 'catcha upp' över en kaffe, men vet ni vad, GLÖM DET.
Kommer åka upp till Norrland och sätta mig i karantän från er alla, och då ska ni låta mig vara.