I

Strax över två veckors tid har passerat sedan jag landade i Sverige igen. Innan dess hade man då spenderat de senaste 40 dagarna i Cali, och sekund ett inpå sista veckan kändes det som att jag vill ha minst 40 dagar till. Att gå från 30+ grader och konstant sol till att kliva ut i ett kallt, regningt Sverige var inte riktigt som balsam för själen. Trevligt nog så har vi nu - högsommar i Stockholm. Men jag kan inte hjälpa att sakna L.A. 
Sedan dag ett var det mer eller mindre full rulle; muséebesök, strandhäng, barrundor, konsert, tagit trippar till Universal Studios, Santa Monica, Malibu, Venice och hann även med att ta mig till San Francisco ett par dagar. Jag har vandrat runt på matmarknader och loppmarknader, ätit och druckit mig igenom städerna, sett A-kändisar rulla runt i bilar på Sunset och påtända psykfall som rullat runt i sanden på Venice Beach, träffat nya vänner och snackat med pundarna på bussarna i SF, delfiner, valar, hav och berg från ett tågfönster och hängt med min bästa vän. Sistnämnda må har varit toppen av hela resan, att efter 9 månader från varandra kunna se varandra igen (på riktigt och inte på skype). "Borta bra men hemma bäst" brukar man säga, men denna gång kändes det ordspråket inte helt rätt. Saknar allt där borta. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0