Ett jordsnurr senare kom man tillbaka i långa landet falukorvs norra skogar, äntligen efter att stått ut med storstadsångorna och den konstanta stressen av att inte missa tunnelbanan för att i Stockholm är 5 minuters väntan lika med magsår. Så i lördags när jag lyckades byta bort mitt ynka arbetspass tog det cirkus tio minuter tills jag hade lagt vantarna på ett par flygbiljetter till fungerande ekosystem och frisk luft. Så man har väl spenderat dagarna med att göra absolut ingenting, nog kan det låta dötrist men det är en markant skillnad på att rulla på tummarna i storstan' och Svartbyn. Tiden flyger förbi obemärkt, tidsrymdens mätningsenheter räknas i koppar kaffe och en kopp kaffe så har en halv dag gått. Denna onekligt typiska, hopplösa 08 förvandlades till tvättäkta stereotyp norrlänning på en halv nanosekund och plötsligt fann man där Ludvig á la tjock flanellskjorta, huggandes ved i vedbon med cigg i mungipan. Badat bastu, skogsmullat mig runt i skogarna, glott på norrsken och renar och i allt detta fikat tjugofem gånger var da'.