Börjar fundera på om denna bloggs inläggsaktivitet återspeglar utöver mitt vardagliga liv då jag känner att när jag väl kommit ifrån sinnestillståndet "autopilot-zombie" och ett blodomlopp som inte innehåller 99% koffein - så börjas det skrivas här. Eller på ren svenska: livet kom emellan mig och denna digitala loggbok med mina icke så vitsiga anekdoter. Hur som så har jag hunnit med att fylla 19 nu, och till dess stora ära fick jag tag i ett begagnat piano som gåva. Ett riktigt piano. Är så glad, trots mitt inre måndagsbarn inte tagit sig i kragen än och faktum att det fortfarande står 4 meter från ytterdörren. Är för övrigt (som majoriteten av mina inlägg här informerar) ledig de kommande dagarna och dessa dagar skall (varning för ytterligare upprepning av mina senaste 25 inlägg) spenderas drickandes öl, hänga med polers och ha tid för att inte göra ett sketet sket. Det är nu man inser hur vackert livet faktiskt blir när man väl blir ledig, och som man uppskattar det. Livet tog ett kliv upp för cirkus trettio minuter sedan då jag fick det besked som för tillfället förändrat mig till en färgglad människa igen: Lisa har fått en lägenhet i Santa Monica. Lyckan i detta kan förklaras så simpelt som att: i de kommande dagarna bokar jag min biljett bort till Kalifornien.