Jaha. Då var man där igen, lyckades återigen klanta mig på ett oskyldigt sätt. Till och börja med, chompis bestämde att styra upp festligheter då föräldrarna var bortresta. Skön kväll med lite sköna folk, sen några timmar efter midnatt och några glas vin för mycket så kommer den där "jävlar va näz med käk nu". Så vi bestämde oss för att ta en cykeltur till den lokala donken, kommer på att vi inte har lås till cyklarna så när vi väl är framme gömmer vi dom i skogen, skojar inte- vi gömmer dom bakom träd, under buskar och fågelbon och skuttar vidare glatt till fyllemunchet. Äter mat: 20 minuter senare skall vi tillbaka och när vi når skogsdungen upptäcker vi att någon med hull o hå stulit cyklarna. Snacka om att livet tog en total u-sväng. Varför händer sånt här alltid mig? Jag har ingen dålig karma (inte vad jag vet). Därefter väntades en 30 minuters promenad av skam tillbaka till festresidenset. "jävlar vilken story, när kommer kriminalromanen?" Nej men ärligt vad fan. Hur lyckas man? Säger bara en sak: orten bror. Hur som, go dag vare, softade med polarn min, "carpe diem" fo reelz när vi utnyttjade dagens strålande väder och badade, käkade fet thaimat och hade det allmänt fint. Men så kom ju alltid jst det där- "men.." Ja men tack cykeltjuvar. Glömde jag nämna att cyklarna inte ens tillhörde oss? Nej dom tillhörde modern och systern till festarrangören här. Ligger iallafall i en okänd säng nu och ska sova. Hepp, som datakidsen säger: L8rz