Konfetti, fyverkerier, gigantiska ballonger, ljusshow, ett hav av 32 000 lysande diodarmband och en hoppande Chris Martin. Underbart.

 
                                   



 
 
                                      



             
 

Brist på inspiration

Det hära projektarbetet gör mig störd, jag vet vad jag ska göra men inte vad det ska handla om. Alls. Har kört fast. Någon inspirationskälla existerar inte, behöver någon slags uppenbarelse. Off topic så e jag lite smålack sådära, som vanligt känns det som. Nej men alltid äre sådär att när liten pissig töntsak verkar lösa sig så uppstår plötsligt ytterligare en. Känner bara för att släppa skölden och mitt svärd och lägga benen på ryggen och dra till Hong Kong eller något. Fitta. Befinner mig lite i den där korta perioden då man inte riktigt fattar vilket humör man e på, man är så jävla energisk och småglad samtidigt som man kan sitta och lacka ur över minsta lilla jävla I-landsproblem som man säger. Hur som, Coldplay står vid tröskeln och börjar känna hajpen som dog ut för ca två månader sedan, shit har typ haft den där biljetten liggandes i ett år känns det som. Kanske är ett år? Ehh. Alltid lika bra tidsuppfattning. Det är något som bara springer iväg för varje födelsedag som går, tiden går fortare och fortare. T ex, sommaren kändes oändlig sen står man där igen, shortsen begravda någonstans och tjocktröjan samt jackan hoppade fram. Nej men fan hösten e helt okej, ärligt talat så gillar jag hösten. 
 

I brist på annat att göra

 

Funderade ju på att göra en stop-motion film till projektarbetet, fick lust att prova på hur man gör det, jävla pill är det, blev inte som man tänkt sig meeen meeen.

VCR
from Ludvig Nilsson on Vimeo.


Ack och ve

Tillslut kom dagen som man trodde skulle vara en evighet framför en, dagen innan man skulle behöva gå upp för att gå till skolan. Man tar det så lätt för givet att sommarlovet e så jävla ändlöst att man aldrig någonsin mer behöver tänka på skolan, men men.
Då var man här igen, söndagsångest för första gången på ca 2 månader. Nej men sista dagen blev jävla fin tack vare Kent. Jättepraa spelning även fast man var som en blöt hund efter att himlen bestämde sig för att gå sönder och attackera en med regn.
Är faktiskt lite småskeptisk vare sig om morgondagen kommer bli en vacker syn, antingen blir det en såndär lugn helt ok dag som man ba "aa kul med skola w/e" eller så bryter helvetet loss.
Men vill tacka för att man inte börja klockan 8 utan 14.30 så man slipper zombie känslan.

 


Wash.


GBG - STHLM: Tur och retur

Har verkligen haft bland de bästa dagarna in mitt ynka "newbie" liv. Känner mig nöjd med det jag gjort, oftast brukar man sitta och nojja över smågrejjerna men vadfan. Känner mig inte lika hispig över allt och ingenting som jag oftast brukar, känner mig rätt så lugn med det jag har och det jag lever med för tillfället. Ska försöka leva på detta ett tag till, förhoppningsvis genom denna hemska höst som redan nu är på ingång. Efter det kommer vintern. Vintern. Redan där när jag digitalt illustrerat ordet i sig självt genom att knappa på mitt tagnentbord får man ångest. Det är den hemskaste perioden under hela året, allt innebär ångest. Får helt enkelt försöka exploatera dessa få dagar kvar på mitt livs sista sommarlov. Fuck vad hemskt det låter när man tänker efter, men å andra sidan känner jag mig rätt nöjd med detta års sommarlov, även fast vädret inte var ens bästa polare. Visst finns det saker man önskat att man gjort och saker man grämat sig över. Men vad fan, jag e ju ung.
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

WAY OUT WEST

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Frälst

Hittills har jag haft de två (tre) bästa dagarna denna sommar, har fått uppleva Göteborg, ätit mitt livs största kanelbulle, lärt känna nya vänner, och sett underbar live musik här på Way Out West. Oberhofer, Deportees, Feed Me, Nneka, The Black Keys, First Aid Kit, underbara Blur, Wilco, De La Soul, Feist m.m. Igår fick jag se Florence + The Machine, alldeles underbar konsert, nästan längst fram, sjukt bra. Jag trivs verkligen jättebra, mår jättebra, är verkligen GLAD. Idag var mitt livs bästa dag, alltså verkligen. Fyra timmars väntande med Lisa allra längst fram på scen Azalea fram tills att Bon Iver klev upp i rampljuset.
Från låt ett ända in till slutet rös jag, har aldrig upplevt något liknande- "mållös".
Perfektion, ingenting kan förstöra det.
Imorgon väntar mer, Miike Snow, OFWGKTA, Ben Howard, Frank Ocean (hoppas inte han ställer in, han har gjort det två dagar i rad nu pga sjukdom) och Kraftwerk. Kommer bli grymt.
Så ja, jag har inte supit skallen av mig, jag har inte däckat i ett dike, jag har inte gjort något spårat för er som undra, trots att det är festival. Nej, jag har njutit. Jag mår bra helt enkelt.


- 1

Då var man här igen, packar och hispig som man är när man väl ska någonstans så springer man runt i hela lägenheten och försöker för kung och fosterland komma på ifall att man glömt bort något. På tal om att glömma bort saker och ting så hade ju min kamerladdare varit på vift i över en vecka och lite mer. I panik inför WayOutWest jagade jag en ny laddare över hela jävla Stockholms stad igår, ca 2 timmar och under den tiden hade jag besökt 7 butiker, den sjunde och sista hittade jag till slut min kära laddare. Jubel. Grabben i kassan frågar om jag tappat bort den gamla och sedan "Jaa nu när du köper en ny lär den säkert dyka upp" med ett lite lättsamt skratt. Han måste varit en vodoo utövare för vad fan tror ni kära läsare att jag gör dagen efter? JO, JAG HITTAR LADDARFAN. Hur som behöll jag förpackning och kvitto så jag hoppas att det går att lämna tillbaka. Heh.

För övrigt irrar jag runt i lägenheten och både Solna och Stockholms stad, träffar vänner, dricker kaffe, äter mat, sover, andas, lever ni vet. Spenderar dagarna genom att sova, nätterna genom att snacka skit med folk och utan större anledning gå ut på promenader som bara slutar med dom där konversationerna man bara undrar vart dom kommer ifrån, nattyrande. Igår innan min tragiska lilla historia som var för gäves träffade jag Amanda, snackade skit i några timmar över 2 liter kaffe. Idag har jag hängt lite med Linda utomhus för första gången någonsin känns det som i dagsljus denna sommar och sedan försökte jag göra färdigt allt det där inför avgång. Utöver allt mina sysslor så- no offence, kära Stockholm, men jag har nog aldrig varit så taggad över att lämna huvudstaden som nu. Götet, onsdag-söndag, tre dagar av musik- Bon Iver, Florence, OFWGKTA, Frank Ocean, Blur, Miike Snow, Ben Howard är bara få av de bästa banden i världen (enligt mig) som jag snart skall få bevittna. Och vin, VIN. HELIGA VIN. Tror jag töntigt nog varit sugen på vin i veckor. Kameran följer med och hoppas att den följer med tillbaka så vi får la hoppas på bildbomb här från götet. Pladder pladder yada yada, känns nästan som ett avskedsbrev detta, ska rensa ur kameran och mobilen lite nu, tje.



 

 

DOPE AS F


Neurosis

Sommaren tar en U-sväng var och varannan minut känns det som, moder natur- hur fan mår du egentligen? Är det bara jag som blir så förundrad av klimatet denna sommar eller är den typiska svenska sommaren alltid på detta sätt? Alla diskuterar vädret jämt och ständig nu, och börjar bli tired as f**k på detta kontinuerliga samtalsämne. Annars då? Spenderar mina få dagar som är kvar på sommarlovet (som då är det sista i mitt liv) genom att pilla mig i naveln, dricka kaffe, lyssna på min ghettorap och occasionally dra och spela 21:an klockan 00.00 bara för att jag kan. Igår var det knas i orten på riktigt när det blev Bagis VS Hagalund bestämde sig för att göra upp. Hade på dagen varit på business möte och tuggat ortentugg i Södertälje, inte nog med det dårå- kommer hem till mitt kära Ulriksdal mötandes av en hord av arga kids (majoriteten klädda i Adidas freerunner jackor och mjukisar, luvan på över kepsarna yadayada) och plötsligt så rullade partypoopern in dvs farbror blå när jag väl kände för att se lite slagsmål. Fick iallafall den gyllende chansen att se en polisjakt, lite kul var det att se när poliserna försökte leka "Cops" och ramlade över ett staket ned på rygg heh. "Knas i orten-moment" 4-reelz yo. *Gäsp* så trött man var efter en dag av att inte göra nånting. Fick ryck nånstans där vid halvelva slaget och taggade med Kevin och nattbada sen levde livet på räkmackan med kaffe och glass från Statoil på en parkbänk (pryd är det sista man kallar mig). Uppskatta småsaker måste man ju göra, typ som att jag just nu ligger i en nybäddad säng. - Piz aot

 


TMBC


Detta.

 

Hejhejhejhej

Vill bara börja med att be om ursäkt hära, så oansvarslös som jag är så har jag inte vattnat blommorna. Men alla är inte döda iallafall, weop.
Nej men ärligt. Känner mig äntligen lite lugn när pusselbitarna börjar falla på plats ang mitt GBG besök. Idag kom mina vänner hem igen från utlandsresa (nu känner jag mig lite mer populär igen wooo). JUSTEFAN GLÖMDE NÄSTAN. Va på nya Batman filmen igår på bio och ack så bra den var. Verkligen, en av de bästa på bra länge. Måste även berätta resan till bion; jag o min vän svänger ut på E4an, full rulle. Så står det massa bilar stilla framför oss- TVÄRNIT så jag nästan fick whiplashskada och så kommer en tant på kanske 50 vårar ut springande på vägen, stannar framför bilen, MED ETT DÖTT JÄVLA RÅDJUR I HÄNDERNA. Notera att kvinnan höll i rådjuret med två händer i benen så den bara dingla runt som en jävla köttbit på nåt chark. Hemskt. Men hemskt nog så var det hysteriskt kul. Hallå, komigen, skulle det hända dig, ja, du som sitter och läser så skulle du säkert brutit ihop du med. Nej men nu måste jag springa till affären, köpa lite mat och sedan hem och laga tacos. Tacos. Mitt livs kärlek tror jag.
 

Tron Cat

Alltså trodde bara dom här iPhone skalen med objektiv va skit. Macro objektivet är min nya bästavän känner jag. Anyways, jag mår fint, dricker kubansk kaffe (cpgott) men är fett lack för jag hittar inte min kameraladdare. Springer typ runt i lägenheten i panik och verkligen ropar efter den. Skulle min syster komma hem nu skulle hon antagligen misstänka psykisk sjukdom. Juste blev helt förstörd när jag fick mail från the XX tävlingen idag, jag fick en fungerande kod för att köpa biljetter till Berns spelningen men såklart så måste jag vara 18. Fan för det här. Ajja. Smakprov på mitt iPhone objektiv!

 


RSS 2.0