Söndagen ser ut som vanligt, har organiserat i rummet mitt, äntligen fått bort den där högen av kläder som gradvis kontinuerligt blivit större och större för var dag som gått under veckan, äntligen orkat bädda min säng och äntligen har jag orkat sätta mig här och skriva ihop någon form av summering av mitt liv denna vecka. Som vanligt så är mitt liv lika intressant som en potatis, det enda jag lyckats med här är väl att jag röjt undan lite kläder i mitt rum. Fan vad jag är dålig på att göra saker i tid, prioritera rätt - kan väl glädja mig med tanken om att jag inte är ensam om det. Måndagsbarn i ett nötskal. Egentligen är det väl väldigt onödigt att man skjuter upp saker och ting, en dålig vana som man någon gång måste försöka bryta sig ur. Allt ifrån att göra klart den där hemska uppsatsen till att plocka upp strumpan som ligger där på golvet. Kan dock glatt meddela om att jag börjat ta tag i mig själv, har fått jobb på ICA, kommer ha jobb efter jag tar studenten, jag har påbörjat ett arbetsprov för att studera vidare, jag är snart klar med alla uppsatser som ligger och väntar och har ca tre månaders skola kvar. Efter det blir det praktik i 5 veckor, när det är klart - ja, då återstår det bara att sätta på sig mössan och fira att man är klar med gymnasiet. Nu ska jag väl göra ett tappert försök att hämta dammsugaren och städa lite till här i mitt lilla krypin, det enda som motiverar mig att lämna rummet just nu är väl att hämta nytt kaffe, och det skall jag minsann ta och göra. 

 

Det är alltså ca tre månader skola kvar och sen är det över, visst hade man tänkt sig ca 6 månader sedan att "fan vad skönt" men nej, kära vänner. Nu börjar denna period då man för varje dag som går förbi mår sämre och sämre över sig själv och undrar vad fasen man ska göra med livet sitt. Känns inte något vidare bättre då man inte ens har ett jobb att luta sig över och erhålla trygghet av när man springer ut där i vildmarken med den där vita huvudbonaden som vi ser som någon slags frihetssymbol när dens egentliga symbolik är "grattis, du är nu arbetslös och inget annat än en börda i samhället". Jag längtar faktiskt inte till att ta studenten, ärligt talat så trivs jag i skolan, bortsett från att plugga (vilket jag faktiskt gör trots att jag går på NTI). Men går allt som planerat så kan jag väl nöja med någorlunda med att jag hur som helst har behörighet till att studera på universitet, till och med så pass att jag kan söka för att utbilda mig till sjukskötare om jag nu vill det, men nu är ju caset inte riktigt upplagt så. Nu är det faktiskt så att mina framtidsplaner riktar högre en så - om jag själv skulle få bedöma det hela. För tillfället så ligger drömmen att få komma in på Hyper Island, och bli en cool grafiker-nisse på någon byrå någonstans. Men detta intagningsprov som krävs att göras för att söka till skolan gör mig bonkers. Jag är ingen pessimist - men chansen att Johan Ludvig Nilsson kommer att komma in på skolan är nog lika hög som att jag skulle vakna imorgon och vara en enhörning. Aja men till ljusare tankar så kan jag glatt berätta att mitt projektarbete är klart. Snart så kommer väl den där hemska Engelska uppgiften vara klar också, därefter är nog det enda större arbetet i skolan som återstår examinationsarbetet. Skola skola skola, känns som att det är det enda jag gaggar om nowadays, ärligt talat så tror jag inte att det är något mer intressant som händer i livet mitt för tillfället. Det enda jag längtar till just nu är 28 mars då jag far iväg till Berlin samt dagen jag är klar med allt som har med skola att göra.